Min värld.

Fan säger jag bara, allt skit ska hända på samma gång. Förra veckan fick vi reda på att Marcus tyvärr inte får jobbet han väntat på, så nu är han arbetssökande på nytt, vilket innebär ett minus i huskassan. Igår fick vi en telefonräkning på 2900 kr som vi måste betala fast än att det r telefonen som själv har lyckats logga in sig på internet under flera dagar (fast än att vi hade den på knapplås!) Idag går bilen sönder, den vägrar att starta - batteriet antagligen dött, måste köpa nytt om vi vill att den ska fungera igen. Jävligt roligt! Och än så länge är det bara Tisdag! Hur ska denna vecka sluta?! Vill jag veta? Usch, nej. Kan ju säga att det inte blir någon jul i vår lägenhet. Deprimerande..

Sen är det tur att det finns änglar till människor! Först Gunilla som körde ner till oss med startkablar för att försöka få liv i bilen, vilket inte gick. Hon ställde upp med att köra oss in till stan till mötet jag skulle på. TACK!
Och sen så är det min syster Monika med familj som bjöd hem oss på mycket god middag och mys, lite för att få oss på andra tankar tror jag, vilket jag uppskattade stort! Super gulligt och välbehövligt! Nästa gång är det vår tur att bjuda på middag tycker jag. Stoert tack till er också!

Nej nu ska jag gå och göra en kopp the, om nu inte vattnet har frusit eller strömmen går. Sköt om er!

Haha, kollade mig i spegeln nyss. Jag har samlat vätska och ser ut som en vatten melon i ansiktet. Hade jag haft en hel vägg spegel hade jag säkert jämnfört mig med en gigantisk flodhäst! Helt sjukt vad man kan förändras av lite svullnad. Men det är en del av graviditeten, så det är bara att stå ut. Men tänk, snart 30 kilo har lillla (?) jag gått upp.

Ganska regelbundna sammandragningar nu, cohj de har börjat göra lite ont. Är du redan på väg ut snuttan? Du får vara kvar i minst en vecka till är du snäll för mamma och pappa vill förbereda sig lite till.  --> Svarar med en enorm spark mot revbenet!<-- Tjaaa, vi får se=)

Snart jul. Hur ska detta gå...? Med allt? Jag har många julklappar kvar att köpa men orken och lusten har försvunnit. Puts borta!.... Aja..

Snön har kommit. Det har snöat! Här, utanför min lgh! Snö.... MYSIGT!!!!

Nu så, nu kan du komma lilla Najoma. Ja, du som sparkar coh hickar högt i min mage. Nu har vi fixat alla grejer till dig för att du ska kunna känna dig välkommen och för att allt ska flyta på. Men kommer det verkligen att flyta på så som alla säger? Kommer vi att klara det? Nu väcks alla svåra frågor. De poppar upp en efter en i mitt stackars huvud. Märker folk det? Eller det är normalt att man ska vara rädd, nästan skräckslagen nu de sista veckorna? Tänk om hon inte tycker om mig! Tänk om jag gör något fel?!  Men framför allt - Tänk, jag ska bli mamma?!!! Hur är en bra sådan egentligen?

Najoma, jag lovar att jag ska göra allt för dig. Du är vårat allt! Vi saknar dig här ute. Vi ses för hoppningsvis inom en månad.

Mindre än en månad kvar.. Fyra veckor... Ojoj!=)

Nu är Najoma hungrig. Ska gå och äta något. Sköt om er! Puss